• Hem

Hon är brunett, har en söt, gullig och oskyldig look samt är charmig, rivig och jäkligt rolig. Jag vill minnas att vi skrattade i kapp i somras, våran humor klaffade riktigt bra och som jag brukar säga: har man inte kul här i livet, så är det inte värt att leva. I klarspråk: Det här är en riktig drömbrud, och så vitt jag vet är hon singel. Ta det lugnt nu, grabbar. Och bete er.

5:e plats – Emma Strand.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Om jag hade googlat upp dessa bilder så hade jag definitivt trott att dem var tagna i slutet av 50 -talet, bra – för det är precis det jag eftersträvar. Jag älskar allt som har med 50-talet att göra.

Pikén som jag bär på dessa bilder lyfter denna tennisoutfit något oerhört. Varför? Jo, för att kragen är bred= Ett mer dressat uttryck. Klassiskt. Och jäkligt snyggt!

 

Nu ökar vi!

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Sportig kille – jo men visst! Jag har gått och kärat ner mig fullständigt i sportiga kläder. Det är en hyfsat enkel stil och oavsett hur ful och trött du känner dig så kan du fortfarande se HELT OKEJ ut med hjälp av lite schyssta kläder, ‘som sitter ledigt’ på kroppen. Att dra på sig en tajt kostym när du är blek, trött samt har en bad hair day är ju inte direkt optimalt. Den mer uppklädda stilen kräver lite mer än en trött diabetiker även om jag tycker att det är TOKSNYGGT med en välsittande kostym.

Ja, sportigt var det ja!

Sno stilen:

Kappa/rock – här

T-shirt – här

Jeans – här

Ringar – här

Sneakers – här

Keps – här

Solglasögon – här , ( 139 kr. SKYNDA FYNDA )

 

Inlägget innehåller annonslänkar.

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Fan, jag ser ju nästan lite biffig ut här? Det måste vara spegeln! Dock så är det faktiskt så att jag har börjar träna igen, i klarspråk:Tagit upp tenniskarriären. Något proffs kommer jag aldrig att bli men jag brinner verkligen för sporten. Jag försöker att spela 1-2 h varje dag samt gå två långa promenader, en på morgonen och en på kvällen. Värt att nämna är att jag har hållit mig borta från alkoholen också, jag går faktiskt in på min andra vecka utan alkohol på måndag. Det känns verkligen så skönt, för jag har verkligen inte mått bra. Under sommaren förlorade jag två relativt nära bekanta, Saga & Anna – två personer som jag mer eller mindre avgudade och såg upp till. Livet är så jäkla orättvist och skört! Må dessa fantastiska tjejer få vila i frid nu. Jag saknar er.

Den här sommaren ( läs: året ) har jag i princip druckit alkohol varannan dag. Mycket för att bedöva smärta, ja, jag har inte mått bra helt enkelt och jag skäms inte för att säga det. Livet är som det är, i bland. Däremot känner jag i skrivande stund att jag mår väldigt bra och det känns så befriande och härligt.

Jag känner mig ganska så välmående, både fysiskt och psykiskt. Så här bra har jag nog inte mått på en sisådär 10 år.

 

———————————————————————————————————-

Fuck, I’m looking pretty buff here, right? It must be the mirror! However, I’ve actually started training again, in plain language: taking up a career in tennis. I will never be a professional but I’m really passionate about the sport. I try to play 1-2 h each day as well as go on two long walks, one in the morning and one in the evening. It’s worth mentioning is that I have stopped drinking alcohol too, I’m actually going on my second week without alcohol on Monday. It feels so nice, because I did not feel well (eller…It really did not make me feel well). During the summer, I lost two relatively close acquaintances, Anna & Saga – two people whom I more or less adored and looked up to. Life is so incredibly unfair and crazy! May these amazing girls rest in peace now. I miss you.

This summer (read: year) I have basically drank alcohol every other day. Many times to stun the pain, yeah, to put it simply, I did not feel well and I am not ashamed to say that. Life is what it is, sometimes. On the other hand, I feel while writing this, that saying it feels so liberating and alleviating (eller lovely? -alleviating is better in my opinion).

I feel relatively well, both physically and mentally. I have probably not felt like this for about 10 years.

 

 

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Tjena!

Hur MÅNGA gånger har man inte, som diabetiker, letat efter en god dryck, som inte innehåller socker? Jag har – väldigt många gånger! Nu har jag äntligen hittat en helt magisk god saft som heter Zeroh! Den är fri från socker och blandas i förhållandet 1+9. Och till skillnad från t.ex. Fun light, som smakar FEJK och är allmänt svag i smaken, så övertygar Zeroh faktiskt. Den här saften är en riktig törtsläckare.

Den säljs bland annat på Ica, Hemköp, Willys och City Gross.­­­­

Läs mer om Zeroh här!

———————————————————————–

Hey!

How many times have you, as a diabetic, not looked for a good drink that does not contain sugar? I have – very many times! Now I finally found a totally magic and delicious juice called Zeroh! It is free from sugar and mixed in the ratio 1 + 9. And unlike, for example, Fun light, which tastes fake and is generally weak in flavor, Zeroh actually satisfies. This juice is a true thirst quencher.

It is sold at Ica, Hemköp, Willys and City Gross.

Read more about Zeroh here!

Att tillägga är att detta inlägg EJ är sponsrat, även om jag gladeligen skulle vilja bli det av Zeroh! Hör av er, hehe.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Telefontricket kan säkerligen innebära en massa olika saker, men för mig betyder det att man plockar upp telefonen ur fickan och låtsas få ett samtal strax innan man möter en säljare på stan – klassiskt, ellerhur? Nu har jag dock tagit det här steget längre! Jag låtsas nämligen få ett samtal när jag t.ex. ser ett gammalt ‘one night stand’ på stan som jag helst inte vill heja på eller prata med. I Uppsala byggs det nämligen om hela jäkla tiden vilket resulterar i att många gator är avstängda och det försvårar att väja undan när du ser någon du helst inte vill möta ansikte mot ansikte. Alltså: Så fort jag känner mig obekväm på stan så plockar jag upp telefonen och låtsaspratar, och det händer faktiskt titt som tätt.

Det behöver så klart inte bara vara ett ‘one night stand’ som jag vill väja för, utan det finns ju andra personer ( Ove Sundberg-karaktärer ) som jag helst slipper stå och småprata med en måndag, när blodsockret är högt och jag känner mig som en överkörd grävling.

Till vardags från 10-15 är jag faktiskt en riktig ensamvarg, ja, jag håller mig mest för mig själv och trivs med det. Utan att överdriva så kan jag faktiskt till och med bli lite folkskygg, på gränsen till blyg. Men efter 15-tiden förvandlas jag till en proffsminglare av rang. Då lägger jag på sisådär 40% av mig själv, om ni förstår vad jag menar? Ja, jo, man skulle kunna säga att jag går in i karaktär även om jag är medveten om att det låter otroligt fånigt. Att tillägga är dock att jag ALLTID är mig själv även om jag är en överdriven version av Joakim ‘Diabetesmannen’ Mattsson, hehe.

Använder ni er av telefontricket? Lämna en kommentar, för jag älskar sånt här.


——————————————————————————————————–

The phone trick can certainly mean a lot of different things, but for me it means grabbing my phone from my pocket and pretending to have a call while meeting a salesman in town – classic, am I right? Now, however, I have taken this step further! I pretend to get a call when I see an old ‘one night stand’ in town that I prefer not to listen to or talk to. Uppsala is under construction all. the. damn. time, which results in many streets being shut down and it makes it difficult to get away when you see someone you prefer not to meet face to face.

So: As soon as I feel uncomfortable in town, I pick up the phone and act like I’m taking a call, and it actually seems to be all the time. Now, when thinking about it – I actually use the phone trick relatively often. Needless to say, it’s not just a ‘one night stand’ that I want to avoid, but there are other people (Ove Sundberg characters) that I prefer not to small talk with on a Monday when my blood sugar is high and I feel like I’ve been run over.

Every day from 10-15 I am a real loner, believe it or not, I enjoy my own company. In fact, without exaggeration, I can even get a little bit anxious or at lease on the verge of being shy. But after 15 o’clock, I turn into a professional mingler of rank. Then I put on 40% of myself, if you understand what I mean? Yeah, yeah, you could say that I’m in character even though I’m aware that it sounds absurd. However, I am ALWAYS myself even though I am an exaggerated version of Joakim ‘Diabetesman’ Mattsson.

Do you use the phone trick? Leave a comment, because I love to hear this kind of stuff.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

God kväll!

Det här inlägget är till er som tror att diabetes endast innebär att injicera insulin och äta bra: Det är långt ifrån verkligheten när du lever med diabetes typ 1, tyvärr. Om det ändå hade varit så enkelt, att bara ta några sprutor och dra ner lite på kolhydraterna, ja, då hade förmodligen ingen skrivit eller talat om diabetes på ett negativt sätt. För några dagar sedan funderade jag starkt på att åka in till sjukhuset av den anledningen att mitt blodsocker vägrade att gå ner. Dem senaste dagarna har varit katastrofala och jag känner verkligen hur dåligt min kropp mår. Jag mår mer eller mindre som en påse skit, både psykiskt och fysiskt. Och nej, fan heller, självklart sitter jag inte här och hittar på. En del verkar nämligen tro det. Jag menar: jag är mitt i livet och vill inget annat än att – MÅ BRA! Det värsta av allt är att jag inte vad det är som försiggår? Jag har levt med den här sjukdomen i över 16 år och under vissa perioder blir det så här, att jag inte vet vad händer med mig och min sjukdom? Det är helt obegripligt. Det är som att min kropp EJ svarar på insulinet jag injicerar, och då blir det ju givetvis stora problem.

Nu: ta tag i problemet för så här orkar jag inte ha det.

—————————————————————-

Good evening!

This post is for those who believe that diabetes only means injecting insulin and eating well: It’s far from reality when you live with type 1 diabetes, unfortunately. If it had been so easy, just taking some syringes and cutting back a little on carbohydrates, yes, probably no one would have written or talked about diabetes in a negative way. A few days ago, I strongly considered going to the hospital because my blood sugar refused to go down. The last few days have been catastrophic and I really feel how bad my body feels. I feel more or less like a bag of shit, both mentally and physically. And no, fuck, of course, I’m not sitting here and making it up. However some seem to believe that’s the case. I mean: I’m in the middle of life and want nothing but to- FEEL GOOD! Worst of all is that I do not know what’s going on…I have been living with this disease for over 16 years and during certain periods, I do not know what happens to me and my illness? It is completely incomprehensible. It’s like my body is NOT responding to the insulin I inject, and then, of course this could cause ever bigger problems.

Now: I have no choice but to face this problem because I refuse to have it like this.

Blodsocker just nu: 15,2.

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Är jag en narcissist eller bara allmänt självmedveten? Ja, nja, det där är ju lite klurigt. I grund och botten är väl de flesta bloggare och youtubers narcissister eftersom man skriver eller pratar om sig själv. I Sverige har vi nämligen otroligt svårt för människor som sticker ut och vågar vara sig själva, för då är man tydligen ‘märkvärdig’ osv.

Jantelagen är absolut den värsta “lagen” vi har i Sverige även om jag personligen skiter fullständigt i den. Jag menar: Vem fan vill vara en lagom ( läs:tråkig ) och normal människa? För det är så det är, för det mesta, att svenskar är otroligt stela och tråkiga. Svenskar lever mer eller mindre efter ett excelark och så fort någonting blir lite annorlunda så blir man obekväm och orolig. Främst den äldre generationen som uttrycker sig så här: ‘Det var bättre förut’. För den meningen har ni säkerligen hört ett flertal gånger? Ja, jag tänkte väl det.

Jag anser mig vara ganska självmedveten.

Jag vet vad jag kan och är bra på, det är inte svårare än så.  Under juli månad prisades jag återigen när  30/30-listan presenterades. En lista där 30 personer under 30 år utses och hyllas. All från idrottsstjärnor, journalister och bloggare fanns med på listan. Det här året kom jag 5:a på den här listan vilket jag är otroligt tacksam och glad över. Och utan att ha hybris så tycker jag nog att jag hör hemma bland topp 5 eftersom det är det starkaste varumärket vi talar om. Jag har bloggat och skapat mig ett namn under ett antal år samt jobbat oerhört hårt. Att understryka är dock att jag blev väldigt förvånad över min 5:e plats med tanke på vilka namn som faktiskt fanns med på listan. På förhand trodde jag på en 10:e plats, typ.

Det spelar ingen roll om du har vunnit VM-GULD i t.ex. innebandy, om fortfarande ingen vet vem du är? Varumärke före prestation, ja, i detta fall så är det ju faktiskt så även om kvalité, som oftast, går före kvantitet.

Jag inser, efter det här inlägget, att jag inte känner mig speciellt svensk, både i hur jag är, tänker och agerar.

Våga tro på dig själv!

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Äntligen tillbaka!

Ja, jag måste väl erkänna att det har kliat något enormt i fingrarna under dessa månader. Dock var det inte frivilligt som jag “slutade” att blogga, min blogg har nämligen flyttats till ‘Lifestyleworld’och som ni ser finns det för tillfället inga inlägg alls. Tydligen ska det vara på gång och tro mig: Jag har skällt ut var och varannan redaktör och chef på redaktionen.

Min blogg är mitt liv, verktyg, cv samt jobb!

Jag har bloggat i cirka 9 år och har skrivit runt 7-8000 inlägg, så ja, ni förstår säkert min frustration? Men som sagt, inläggen ska tydligen vara på ingång, så jag ber er att ha tålamod ett litet tag till.

Har ni saknat mig, då?

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

  • 1
  • 7
  • 8
LifeStyleWorld.se