Författare: diabetesmannen

Här snackar vi kind- och käkben samt änglahår. Ja, något i den stilen. Och inte fan är han otrevlig heller även om jag bara känner honom lite ytligt. Man blir alltid lite irriterad när snygga människor även är vänliga och ödmjuka. Det hade varit mycket enklare om det vore tvärtom, om ni förstår vad jag menar? Det är lite som när Henrik Lundqvist var med om en bilolycka men inte drog på sig en enda skråma samtidigt som bilen blev totalkvaddad. En del människor är… nästintill perfekta, både på ut och insidan. Och det finns något oerhört provocerande i det. P.S skämtsam text med glimten i ögat, hehe.

Om jag säger så här: Hade jag haft ett klädmärke och var ute efter manliga modeller i Uppsala, då hade jag valt den här mannen. Definitivt.

3: e plats – Linus Simons Freidenfelt

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

God morgon, vänner.

Jag får aldrig bukt med mina morgonvärden. För att vara helt ärlig: Jag har inte haft ett morgonvärde under 15 på ett helt år (!!! ) vilket är en ren katastrof. Ja, ni vet ju hur jobbigt och irriterande det är att mäta upp ett högt värde på morgonkvisten. Istället för att duka fram en god frukost så får man börja ‘jobba’ ner blodsockret och inte är det enkelt, det tar nämligen flera timmar att nå ett bra värde igen.

Om vi säger att jag mäter upp 20,1 direkt när jag vaknar och sedan går på toaletten, som tar cirka 3 minuter, så har mitt värde hunnit stiga till 25,3 under den lilla stunden, och det är helt galet. Adrenalin, jag vet – men det är helt galet hur fort det stiger. Man mår ju allt annat än bra. Magen känns svullen, benen krampar, du är yr, har dålig balans och känner dig riktigt sjuk.

Jag har testat det mesta för att försöka få bukt med detta, men ingenting fungerar. Jag har experimenterat hej vilt med mina insulindoser men kroppen svarar inte. Det spelar heller ingen roll hur lite eller mycket jag sover, jag vaknar ändå med högt blodsocker. Vad fan är det som försiggår när jag sover, är frågan? Ibland känner jag mig som en nybliven diabetiker trots att jag snart har levt med sjukdomen i 16 år.

———————————————————————-

Good morning friends. I can never cope with my morning measurements. To be completely honest: I haven’t had a blood glucose value in the morning under 15 in a whole year (!!!) which is a pure disaster. Yes, you guys know how difficult and annoying it is to measure a high value at the start of your day. Instead of preparing a good breakfast, you have to start “working” down the blood sugar and it is not easy, it takes several hours to reach a good level again. If we say that I measure 20.1 immediately when I wake up and then go to the bathroom, which takes about 3 minutes, then my value has risen to 25.3 within that short amount of time…it’s completely crazy. Adrenaline, I know – but it’s insane how fast it rises. You feel just about everything but good. Your stomach feels swollen, legs cramped, you are dizzy, have poor balance and feel really sick. I have tried almost everything to overcome this, but nothing works. I have experimented freely with my insulin doses but my body does not respond. No matter how little or much I sleep, I still wake up with high blood sugar. What the hell is going on when I sleep, is the question? Sometimes I feel like a new diabetic, even though I have been living with the disease for 16 years.

Tips mottages tacksamt! ( Pump är inte av intresse ).

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

‘Du verkar vara så trasig och ledsen, hur mår du egentligen’? Det är något jag ibland får höra och jag blir alltid lika konfunderad. Är det vad jag utstrålar? Jag vill och försöker alltid måla upp en sann och så rättvis bild av mitt liv som möjligt. Livet innehåller mycket känslor och äventyr, i bland bra och i bland dåliga. Det är ju så det är.

Jag har väldigt svårt för bloggare och så kallade influencers som hela tiden skryter om sina dyra ( sponsrade ) resor och välmående. Livet är inte en dans på rosor för någon. För mig har det varit givet att vara personlig och privat här på bloggen. En bloggare eller influencer som enbart lägger upp ‘dagens outfit’ och ‘månadens resmål’ och aldrig skriver någon personlig text är totalt ointressanta i mina ögon. Jag har träffat så många stora influencers ( med över 100 000 k följare ) som är tomma som skal. De har inget att säga, utan är rent ut sagt svintråkiga människor utan personlighet. Deras liv är på Instagram och Youtube, vilket är en otroligt tragisk utgång. Att enbart bry sig om likes är inte ett liv jag vill leva.

Alla väljer ju så klart själva va de vill göra, men detta är min personliga åsikt om att vara bloggare eller influencer.

Alezandra Nilsson ( Kissies ) är en av anledningarna till varför jag började blogga. Fantastiskt människa och bloggare. Hon är allt annat än ett tomt skal.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Ta inte livet för givet och njut så länge ni är friska. Jag hade betalat en ganska bra peng för att få vara frisk och alltid få vakna upp pigg och kry varje morgon. Jag har ingen aning om hur det känns att må 100 % bra så det vore ju kul att få uppleva det igen. Detta blir mitt 16:e år om diabetiker. Kanonkul, jippi, ja, jaharå. 

———————————————————-

Don’t take life for granted and enjoy each and everyday that you are healthy. I would pay good money to be healthy and wake up feeling good and alert each morning. I can’t even remember the last time that I felt 100%, where my body is at its best, so it would be fun to experience it again. This will be my 16th year with diabetes. So fun, yippi. 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Jag kan varmt rekommendera att gå och äta en 4 eller 6-rätters på Villa Anna, det gjorde nämligen jag i torsdags. Och inte blev jag missnöjd!

Jag vet ju sedan tidigare att deras mat är något utöver det vanliga men titt som tätt väljer de att skapa en ny, fräsch och spännande meny. Roligt, kreativt och fantastiskt gott. Kolla in menyn här!

Nedan finner ni bilder på några av rätterna:

Entrecote Dalsjöfors, pepparsås, shitake och rökt oxmärg
Friterad jordärtskocka med löjrom och krasse
Råstekt hummer med havtorn, kålrot och brynt smör

Friterad jordärtskocka med löjrom och krasse är min favorit om jag måste välja någon. Vansinnigt gott!

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Att vara diabetiker och att inte vara diabetiker. Många icke-diabetiker pratar om blodsockerfall som att det vore ett skämt. Typ: Shit, jag fick värsta blodsockerfallet idag efter träningen. En frisk person går ytterst sällan över 8 i bs och kan inte sjunka lägre än 3, vilket i klarspråk betyder att en frisk person inte kan råka illa ut oavsett blodsockerfall. Vi diabetiker har inte den turen att kroppen hjälper oss när vi får dessa blodsockerfall. Just nu mår jag som en överkörd grävling och har språngande huvudvärk. Ja, ni ser ju själva kurvan. Bedrövlig! Men vad gör man? Jo, kämpar vidare och slutar grina. 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Det bästa sättet att starta dagen på är att äta en redig hotellfrukost. I lugn och ro, gärna roomservice, så man får vara i fred med sin dejt. Frukost-dejt is the shit. Eller hur? Jaharå.

Jag är glad och full av energi tack vare denna morgon. Tack Hotel Villa Anna och F.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Tisdagsnatt:

Klockan var 02.45 och jag låg i sängen och försökte sova. Jag kände att något var fel, blickade flackade, mina fötter blev iskalla och pulsen steg drastiskt. Jag har ju haft en del problem med blodtrycket och har till och med blodtrycksmätare hemma. Så jag hämtar blodtrycksmätaren och mäter 185/118 vilket är EXTRET högt. Jag blev orolig, livrädd och var väldigt nära att ringa efter ambulans, vilket jag kanske borde ha gjort? Jag blundar lite för problemet och försöker intala mig själv att det bara var något tillfälligt. Jag vet att jag borde ta detta på allvar eftersom diabetes tyvärr kan ge livshotande komplikationer som t.ex. hjärt & kärlsjukdomar. Men, jag är så rädd att bli kvar på sjukhuset om jag väl åker dit. Rädd över att de ska hitta andra sjukdomar som inkräktar min kropp. Jag skulle inte säga att jag är hypokondriker men jag är livrädd för sjukhus, det är en ytterst obehaglig miljö som får mig att bli orolig och rädd.

Jag känner en viss skam över det här, tyvärr. Jag är 28 år. 28!!! Och då ska man inte behöva vara orolig för högt blodtryck. Det är liksom inte kul att leva när man mår dåligt och går och oroar sig för saker. Det är omöjligt för mig att njuta till 100 % när sånt här inträffar. Och det hjälper ju inte att jag är en tänkare, inte alls. Men, jag vet att solen går upp och att hunden viftar på svansen. Jag vill och tänker leva ett långt och lyckligt liv. INGENTING ska få hindra mig från att göra det.

Just nu ligger jag i en hotellsäng på Villa Anna och framför mig ligger mina sprutor, Freestyle Libre samt blodtrycksmätare. Ja, jag är ganska less på att vara sjuk. Jag ogillar att säga att jag är sjuk men under de senaste dagarna har jag känt mig just det. Vanligtvis brukar jag säga att diabetes är en livsstil, mycket för att lura mig själv och se min sjukdom från en positiv vinkel. Jag är INTE min sjukdom och tänker aldrig någonsin bli det. Jag är stark, jag är grym och jag älskar livet.

Ta hand om er, innan det är försent – och ta vara på dina nära och kära. Gå inte och stör dig på skitsaker och omge dig av människor som du älskar och som älskar dig. Livet är skört, ta hand om det.

P.S. Jag ska boka en tid hos min läkare SNARAST.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

LifeStyleWorld.se